Något att fundera på...

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007:
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 minuters spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar.)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 60 min:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.

Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia.
Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

 

Av: Dubbelörnen

Underbar text o mycket tänkvärd... :)

Önskar dig en mysig solig helg!

Kram

Datum: 5 mars 2010 kl: 09:09
Webb: karljohansgarden.blogspot.com

Av: Annika

Verkligen något att fundera över! Så bra så att jag nog tar det till min blogg.
Ha en bra dag!

Datum: 5 mars 2010 kl: 09:20
Webb: ankanb.blogg.se

Av: Isabelle

Dubbelörnen: Ja visst får den en att tänka till.
Detsamma till dig vännen!

Annika: Gör det, den förtjänas verkligen att spridas vidare. Trevlig helg!

Datum: 5 mars 2010 kl: 20:53
Webb: isabloggar.se

Av: Eleonora

Jag tror inte att jag går miste om speciellt mycket när jag snabbt passerar dragspelaren vid min ICA-butik - han får med så där var tredje ton på den tango han alltid kör med. På iissa tunnelbanestationer kan man stundom få höra god fiolmusik, men då stör ju tågen som rullar förbi!

Inte rätt plats för att ta sig tid att stanna upp och lyssna!


Trevlig helg och kramis

Datum: 6 mars 2010 kl: 20:01
Webb: konvaljen.blogspot.com

Av: MONASUNIVERSUM

Åh vilket bra inlägg. Mycket tänkvärt.

Datum: 10 mars 2010 kl: 18:04
Webb: www.monasuniversum.blogspot.com

Textstorlek: